Gick genom eld för att hitta någon som dig.

Jag har inte mycket jag vill tillägga.
Mitt liv är en aning kaos just nu och igår vändes världen uppochner, men det kanske är sånt som behövs?
Jag vet ialf en sak säkert, och det är att Erik är och kommer alltid va en så fruktansvärt betydelsefull människa för mig. En månad utan varandra. Jag vet vad jag vill. Och jag vill ha han här föralltid, jag vill åldras och bli gammal med honom. Jag vill ge han allt jag har. Jag älskar han och ser upp till honom. Känslan är obeskrivlig♥

jag har mina ord, som du sa.

Jag vet inte vart jag ska börja. När folk som är ovesäntliga i min världsbild försöker såra mig rubbar det inte en millimeter. Egentligen bryr jag mig inte om de som inte får mig att må bra, och det funkar helt okej för mig. Jag är nog en sån som inte bryr mig ett piss om andra människor, utom de som förtjänar det. Det låter iskallt, ja. Och det är nog sån jag är, folk har gjort mig sån antar jag. Och när man försöker berätta något för någon som står en nära, och den inte lyssnar på vad man har att säga, det är något som gör mig förbannad. Jag hatar nog det mest i hela världen! När människor inte lyssnar på varandra.

Det är söndag kväll och jag har då haft en hård vecka, ved ved ved är det ända som snurrar i mitt huvud och kanske är det tur, annars hade tiden gått åt att sakna sönder E. Så ikväll satt det fint med tacos och tänd kamin, med mamma. Det blir ännu en hård vecka i den helvetes högen men attans va nöjda vi lär bli när det blir färdigt, jao. Sitter och skriver med Erik och dessa 6 kvarstående dagar kommer allt bli jobbiga, nog jobbigast. Eftersom vi vet att det inte är länge kvar. Helt fuckad, helt spänd inför lördag.
Jag har ont i ryggen och skulle behöva en timmes massage eller två. Så åter i soffan ska jag sätta mig, med en stor kopp te. Godkväll på er! :-)

Det va allt / E


i will follow you into the dark

Sitter för tillfället och lyssnar på musik på min pojkväns spotify. Det börjar bli förbannat jobbigt nu. 21 dagar utan honom, 10 kvar. Jag vet inte vad som har fått mig att orka vänta..., längtan tror jag. Och såklart den enorma kärleken jag har till honom :-) I lördags 6/8 hade vi ett halvår, och den fina människa som han är, skickade han ett så vackert brev att kroppen aldrig slutade darra♥

Har haft en ganska effektiv vecka, gjort en massa trädgårdsaker, som att rensa hela grusgången fram till altanen på ogräs och klippt gräset, klyvit lite ved och jaa, plockat och dolat medans mamma hållt sig på jobbet. Det är så skönt att vara i karlan, kunna gå i sina slitna långkallingar i bara strumplisten och uppsatt fett hår utan att bry sig om något, jag gillert. På fredag kommer moster hit för myskvällar och det ska bli såå skönt att träffa henne igen. Vad har jag mer att säga? Att jag är dålig på att blogga? Jag är ledig och därmed från bloggen, eller?
Har endel saker som jag beställt och jag hoppas få det innan E kommer hem. Och jag har ju ialf världens överraskning att visa när han kommer hem, himmel va underbar han är! Men nog om det, nu ska jag sätta på te vatten för att krypa upp i soffan för filmtajm med resterande familj.

Det va allt / E


RSS 2.0