och färglös som en tår, blir jag utan dina andetag.

Jag vill kunna uttrycka mina tankar på ett sätt som är begripligt.
Min ilska, min sorg, min lättnad, min lycka. Allt på samma rad.

Jag älskar hösten, när jag sitter inne på köksstolen eller krypit ner i sängen med en kopp rykande te och Kent som sjunger. Då älskar jag hösten. Dom få stunderna som det faktiskt inträffar. De andra timmarna om dygnet när jag trampar runt i mina kängor och paraplyet i högsta hugg, hatar jag det. Mest av allt.
Skulle behöva ljus terapi, redan nu. Låter sorligt apropå att det värsta inte ens börjat än. Men det kanske vänder? Är inte helt på benen och det är något som spökar hos mig... Jag är varken glad eller arg, lycklig eller sorgsen.
Men oavsett har jag världens roligaste och bästa vänner, och en pojkvän som ställer upp även om han skulle vara på andra sidan jordklotet. Och en mamma och mormor som är värt såå mycket. Jag har så mycket att tacka och så mycket som jag aldrig kommer kunna ge igen.
Jag är nog lycklig, innerst inne. Det skulle bara behöva blomma upp en aning...

Varför inte stänga av solen fort? För vi lever inte länge nog för att rätta till allt dom gjort mot dig.

Livet är lite upp och ner nu.

Och jag orkar inte tänka denhär veckan

Han kommer nu

Och allt blev just mycket bättre

RSS 2.0