elinhansen

Ni är som en kärleksfilm som spelas om och om och om igen.

Fick just ett samtal som fick jag mig att bli rädd och lite ledsen. Usch, bästa moster!
Ligger i sängen och lägenheten är helt tyst och mörk, är lite rädd faktiskt. Hatar att sova själv! Hatar att jag är så mörkrädd och hatar att ingen tar hand om mig just nu.
Kent och Lars sjunger fina sånger som får att tänka på annat, bra män dedär.
Jag håller på att bli tokig snart tror jag. Jag är så tråkig. Samma tråkiga vanor varje dag efter skolan och inget händer, livet i karlstad känns dött för tillfället. Som i Årjäng. Kan något hända, något drastiskt, något spännande så adrenalinet kommer igång. Skulle vilja att det blev kaos i stan för en dag, så jag får fundera på vad som är värt här i livet när jag går mitt i vimlet, vore något.