elinhansen

Jag har gått så långt nu, vet inte hur jag ska kunna stanna. Stanna upp och inse att detta är verkligheten, inse att det är såhär läget är. Jag orkar inte ensam. Ingen orkar ensam. Varför ställer folk aldrig upp... Varför förstår ingen.
Jag vände mig om, än en gång. Och här står jag. Ensam, tomhänt, rädd..
Jag fattar inte hur det kunde gå så fel, vart allt spårade ur och försvann i tomma intet.
Det är inget vi pratar om, det finns inga meningar att bygga.
Det är slut här.

blir glad när snälla människor hojtar till och säger att man tappat sina vantar.
ville bara säga det.