är det nu verkligheten börjar? när du och jag håller hand och tar ett språng ut i den brutala låtsasvärlden.
Jag måste nog börja fokusera på annat är bara Erik, inte bara här utan annars också. Men känslan av att lämna honom för en sekund är svår, att inte tänka på enbart honom är inte lätt. Och att inte komma in och prata/tänka/tycka/skriva you name it om honom är den delen som är svårast. För hur jag än gör så finns han där, och det är fint.
MEN jag har begett mig mer västerut och hamnat i det röda huset långt långt ut i skogen, hos en mamma som är nyopererad och svag. Var inom och Årjäng och handlade lite mat inför veckan till henne, och sen rensade jag ur kylskåpet och tog en runda med dammsugaren. Så just nu är min position i soffan med en bok.
Tystnaden, lugnet, inga måsten. Jag älskar det! Och ibland behöver jag vara för mig själv, bara jag. Vila middag efter maten, ta en tur i skogen, glo ut över gärdena och bara va precis som man är. Jag gillar inte Årjäng, men jag gillar Karlan.
Ikväll ska jag laga tacos åt oss och försöka vila ut så mycket som möjligt. För imorn och på söndag blir det firande av min syster som fyller 12 bast. Rätt sjukt att lilla stumpan snart blir en fjortis.
Har egentligen bloggtorka, eller det har jag hela tiden i stortsett så nu får jag sätta punkt innan mer ointressant pluppar upp.
Ha en bra helg fina ni!
