försöker kväva känslan, men jag längtar hem.
Sov med världens finaste människa igår natt. En helg utan han, hur går det ihop?
Hem till Årjäng, till mamma, till detta. Jag saknar det, jag har alltid gjort det. Jag saknar då jag och mamma satt sent inpå natten och åt kex med briost och tittade på inspelade serier, satt och skratta och var smått galna. Sådär galna som bara vi kunde vara. Det är synd att det blivit såhär, jag vet att vi försöker.
Ikväll väntas tacos-mys med tänd kamin och en såkallad mor och dotter kväll, jag tycker det är härligt att säga att jag ska ha en kväll med henne, för det blir allt mindre nu förtiden.
Imorn ska jag iväg och försöka bygga upp något.. Nått som en gång rasade. Det ska nog bli kul, trevligt och behövligt.. antar jag.
På söndag åker jag tillbaka hem och direkt till Eriks famn. Fy satan att va ifrån honom!
Du gör hela mig varm, dina ögon glittrar på det sättet som bara jag kan se, ditt leende är det finaste jag vet och din personlighet den bästa jag kännt till. Att somna till dina hjärtslag. Att min andning blir till din andning. Det är du och ingen annan♥
