Svarta naglar på tangenterna, skrämen vit och tom. Hur börjar man?
Om du hör någon ropa så är det jag.
Jag och den lilla flickan inom mig.
Hand i hand står vi här, och vi ropar.
På dig.
Hon i fina flätor, jag i stora skor.
Vi har inte gett upp.
Fåglarna lyfter från träden när de hör oss. Oroliga. Skrämda.
Eller så kanske de bara dansar till våra röster.
Åren har gjort mig hes, men ännu kan du höra mig.
Jag är Elin.
Jag är sexton år.
Och jag är livrädd.
Jag och den lilla flickan inom mig.
Hand i hand står vi här, och vi ropar.
På dig.
Hon i fina flätor, jag i stora skor.
Vi har inte gett upp.
Fåglarna lyfter från träden när de hör oss. Oroliga. Skrämda.
Eller så kanske de bara dansar till våra röster.
Åren har gjort mig hes, men ännu kan du höra mig.
Jag är Elin.
Jag är sexton år.
Och jag är livrädd.
Kommentarer
Trackback
