elinhansen

Gör som Julia och skriver hur 2010 har varit, månad för månad.
Mesta dels av mitt år har varit en pest, försöker det gör jag.

Januari: 2010 började i tårar, många sådana. Mina föräldrar separerade i början av december där någon gång 2009. Med en deprimerad mamma blev livet inte lätt. Sorgsna och utslagna systrar och otrolig smärta i bröstet försökte jag ta mig igenom dag för dag. En speciell dag minns jag så väl, tisdag och klockan var åtta på kvällen och min pappa skulle lämna huset, utanför huset ramlade jag ihop av utmattningen. Det var nog 2010 mest fittigaste dag någonsin.

Februari: Antagligen lika jobbig som januari. Låg på botten på mitt liv och jag ville inget mer än att försöka få fram ett leende. Nästan hela februari bodde jag hos Petra och hennes underbara familj. Jag tror det var räddningen, början på det nya livet. Och ni vet att jag är evigt tacksam.
Började träffa en men det sket sig, hur kunde jag tro att det skulle funka när jag inte ens kunde hålla ihop mitt eget liv?

Mars: Inte säker på om det var i mars eller april pappa fick tag på ett hus. Saker började bli bättre, jag började ta tag i skolan igen, försöka rätta till allt jag missat när jag skolkat och legat i sängen i dagar. Började ta tag i kontakten med mina vänner igen, försöka få ork till att umgås igen. Jag trodde jag såg ett ljus i den så långa tunneln. Även här fanns Sara väldigt mycket med i bilden.

April: Våren var här och jag fortsatte livet, började bo hos pappa och i hans nya hus. Började vänja mig vid att ha en mamma här, och en pappa där. Skolan började gå ännu bättre och jag var snart ikapp med allt.
Fick lite hjälp under vägen.

Maj: Har inte så mycket minnen från maj, jag började små röka och var allmänt cool tyckte jag. Detta med skillsmässa var något man kunde sopa under mattan utan problem. Här började utgångarna bli allt fler. Och jag började umgås med folk som jag egentligen inte trivdes med.

Juni: Det var här jag började umgås med Julia igen. Då allt började gå tillbaks på rätt spår gen. Då jag gick ur nian och gråt en massa för att skjilas från killarna i min klass, skjilas från Simon och såklart dedär underbara brudarna. Sommaren kom igång på allvar och jag, Julia och gänget körde på utgång varje helg, dricka bort problemen var den enklaste vägen.

Juli: Fortsatte med utgångarna, mopedåkning, grillning, bad och sol med gänget. Oj så kul vi hade då, alla problem var borta och jag var mycket hos mamma, nere vid stranden och bara va. Kusin från småland kom på besök till värmland och vi körde på den vanliga helgens utgång med Lasse Stefanz i parken.

Augusti: Ja, vad hände under denna månaden? Jag började packa mitt pick och pack och började bosätta mig i Karlstad, började förstå att det är här mitt liv nu ska fortsätta på ett gymnasium, på Klaragymnasium. Det är här jag ska få nya vänner och försöka få ett bra slut på året. Och så jävlar blev det med!
Här åkte vi till frankrike i en vecka och jag upplevde den mest händelserika vecka någonsin.

September: Hösten började dra sig allt närmare, men vad gjorde det? Jag gick på en ny skola, med nya underbara människor, allt var så kul. Allt var så nytt och jag mådde så himla bra.
Mitt sovrum började likna ett sovrum, tapetsering och många många turer på Ikea gjordes denna månaden med min kära mormor. Det var kul att åka stadsbuss och det var kul att gå på stan. Allt i livet var rätt kul då.

Oktober: Hösten kom till Sverige på riktigt och det blev så vackert ute. Jag och mormor började prata om tiderna förr hur det var i början av året. Jag börjde tänka tillbaks, tappade kontakten med pappa nästan helt och där satt jag igen. I den där deprissionen då allt känns förjävligt. Denna månaden innehöll mycket tårar, allt som jag puttat åt sidan under sommaren kom ikapp mig. Tankarna, känslorna och sorgen fick mig att ännu en gång falla i den där gropen. Vem skulle jag prata med när jag bodde här? Nya vänner som inte förstod sig på mig och mitt förflutna och gamla vänner som jag inte längre ville störa med allt detta.
Jag hittade äntligen en liten vän, han förstod sig på mig och vi hade mycket gemensamt.

November: Även denna månaden var jobbig och jag tog dag för dag för att försöka komma ur detta. Snön föll och allt blev kallt, grått och tråkigt. Jag hade ingen insperation längre. Jag tappade lusten att umgås och följde egentligen bara med för att följa med på äventyr med mina kära. Tillslut tog jag mig i kragen. "Nu får det vara bra!". Slutet av november började jag prata med en snygg en, vi hade ett speciellt smeknamn på han. Som bara vi i TUKL1 visste.

December: Antagligen denna månaden jag mest längtat till, då jag inte längre ville vara 15 år. Utan 16 hela år! Började sakta men säkert må bra, må bra på riktigt. Då jag faktiskt ledde på riktigt. Det kändes helt fantastiskt, jag kände mig levande. Jag började grubbla, lyssna på kent och håkan. Började förstå att det är min tur att bli lycklig. Hela december fortsatte jag prata med E och vi träffades tillslut. Hemma hos mig, en timme eller två. Den natten kunde jag inte sova. Jag, Julia och Louise körde endel utgångar i december och på nyår, då var jag lycklig. Jag tillbringade kvällen med underbara människor och natten med E.
2011 började bra och det ska 2012 också göra.
Det har gått 12 månader. Sen jag låg där nere, så långt ner man kan komma.. 2010 skulle vara startskottet, 2011 ska bli mitt.


Nu såhär efteråt vet jag att detta är en start, en start på mitt nya år. Mitt 2011.
Jag har inga stora förväntningar på vad jag ska göra, vad som ska hända när det gäller E, livet och resten. Jag kommer ha mina motgångar, det måste man ha. Jag tänker ta det som det kommer och jag tänker leva som jag gör det för sista gången, för det är vad jag behöver. Jag behöver göra mig själv glad och jag tänker ta hand om mina kära.

"When the drugs don't work no more, you get high on life"