det här är värt att dö för, jag tror mitt hjärta blöder.
Imorgon är dagen då jag inte längre kommer se honom, förens 33 dagar senare. Det känns tungt, vet inte riktigt vart jag ska göra av mig. En månad och 2 dagar är en lång tid. Medans han är borta har vi ett halvår, ett halvår och han kommer inte vara där.......
Det känns rätt läskigt att vara så beroende av en annan människa, att inte kunna släppa taget en sekund.
Att inte få ligga mot hans bröst och höra hans hjärtslag, det gör ont i mig.
Jag sitter på hans rum, ser tavlan där vi ser kanske en aning för lyckliga ut, ser på korten, breven som jag en gång försökt att förklara för honom var innebörden med föralltid betyder.
Jag älskar honom och jag älskar att jag är hans, jag älskar att vi ibland småbråkar, för stunden då vi blir sams igen är obeskrivlig. Jag älskar alla timmar, minuter och sekunder jag tillbringar med honom.
Det känns rätt läskigt att vara så beroende av en annan människa, att inte kunna släppa taget en sekund.
Att inte få ligga mot hans bröst och höra hans hjärtslag, det gör ont i mig.
Jag sitter på hans rum, ser tavlan där vi ser kanske en aning för lyckliga ut, ser på korten, breven som jag en gång försökt att förklara för honom var innebörden med föralltid betyder.
Jag älskar honom och jag älskar att jag är hans, jag älskar att vi ibland småbråkar, för stunden då vi blir sams igen är obeskrivlig. Jag älskar alla timmar, minuter och sekunder jag tillbringar med honom.
Kommentarer
Trackback
