elinhansen

Det här med att veta att det är 30 dagar kvar innan han är på samma mark som mig gör mig gråtfärdig. Känns som om vi aldrig kommer att komma dit, till den 21 augusti. Det finns mycket som har varit jobbigt men aldrig på det här sättet. Att känna sån längtan, sån frusteration över att inte få höra, känna, lukta på honom. Jag vet inte vart jag ska göra av allt, vart jag ska ta vägen dagar som dessa. Det är så långt kvar, så många dagar, så många timmar. Men en sak är säker, när han kommer hem har vi allt framför oss, och framför allt vårat liv tillsammans. Jag kan inte säga att jag inte saknar dig så min kropp skriker.

Har städat huset, tvättstugan och pannrummet med mamma idag. Är i Karlan för ovanlighetensskull och ska stanna här tillpå onsdag då jag åker med P, J & I till High Chaparall och sen vidare genom Småland till kusinerna. Jag hoppas att dessa fucking jävla veckorna går snabbt. Sen ska jag förhoppningsvis bosätta mig hos Louise i några dagar för tjejkvällar med pinglorna :-) Förhoppningsvis så kommer de sista två veckor efter Småland gå hyfsat fort. Annars så får jag väl göra som björnarna och gå i ide tills dessa 4 veckor har gått.
Fattig som en skosula är jag också, tänk om jag kände någon som Robin Hood.
Nu kom mamma hem med tacos så jag ska föra över lite filmer till USB:t. Så ikväll blir det tacosmys med mamsen :-)

Det var allt / E