Det är inte kärlek att behandla någon så.
Jag har hamnat i nått stadie där det inte längre är kul att skratta, utan jag gör det mest för att jag måste. Jag har hamnat i nått stadie där livet blir lite mer tråkigare utan honom, och det skrämmer hjärtat ur mig. För två månader sen var jag så säker på en sak, så säker så jag inte kunde bli mer säker. Idag, vet jag inte längre och det är jobbigt, psykiskt. Jag önskar jag visste ut eller in, rätt eller fel. Men vad vore livet utan utmaningar..? Kärlek och sorg?
Kommentarer
Trackback
