Jag är lika borttappad som du, glöm inte det.

Jag skulle skrivit något större här. Något om vackra ord som bleknar och om ärr som nystas upp och om hjärtan som inte har styrka kvar att kämpa och om modet att våga stanna i tron att man ser ljuset i tunneln. Men jag tvekar på orden, väger dem bit för bit och och låter dem tystna. Jag måste släppa dig för att behålla dig. Du måste vårda mig för att behålla mig. Det var nog bara det jag ville säga egentligen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0