ni är det finaste jag har, tusen gånger om.



Ett år utan sommar, jag är redo nu.

Idag har det varit en sån där dag då man vill att den aldrig ska ta slut. Har spenderat den tillsammans med min finaste vän Louise i en buss och vid en solvägg. Tur och retur till Årjäng för att fixa schema och prata om hur sommarjobbet ska gå till. Sjukt skönt att kunna arbeta ihop sina egna pengar nu!..jag behöver det. Ligger i sängen och käkar mackisar med köttfärsås och lyssnar på världens bästa Kent, längtar till PIP nått så grymt nu.. Sitta på en lortig festivalplan med tusentals andra människor och dricka bira med min fina stråhatt, men framförallt, med mina fina fina vänner, livet är underbart då. Jag längtar ända ut till tåspettsen!

Ett mellanslag mellan dig och mig.

Det är skönt att kunna le åt livet igen.

Come on skinny love.

And I told you to be patient. And I told you to be fine. And I told you to be balanced. And I told you to be kind. And now all your love is wasted. Then who the hell was I? 'Cause now I'm breaking at the britches. And at the end of all your lines. Who will love you? Who will fight? Who will fail far behind?

det va fint att slippa tänka.


Dom 999 saker saker jag aldrig skulle göra, dom vägs upp av 999 värre saker jag gjort.

Det här med att inleda ett blogg inlägg är ganska trassligt. Jag vet inte riktigt hur jag ska kunna få ihop en mening med alla tankar som just nu bara sprudlar ut ur öronen. Jag vill säga så himla mycket, och visa hela världen att jag mår så bra nu. Men jag börjar med att säga att gårdagen var ap rolig. Som i vanlig ordning när jag hänger med min bff Louise så blir det utgång, med ett super skönt gäng! Och kvällen ser ut att visa samma tecken. Vi är ju trots allt lediga. Idag ligger jag i sängen och dricker cola och käkar chips, tills det börjar bli kväll och vi ställer om oss på samma partymood, vi får se. Nu ska jag försöka avrunda det här och fortsätta slösurfa runt tills Lollo ringer och jag byter bana! Hade tänkt börja skriva lite igen då jag vill att folk ska veta hur sjukt bra och underbart livet är. Hur långt man än kommit, är det alltid längre kvar, ja det stämmer. Men inte för mig, inte för idag.

Du lever kvar i tiden fast på ett annat plan


Det kommer komma tillbaks

Tänkte jag skulle börja "blogga" igen. Jag vill skriva av mig lite. Och börja göra nått som jag gillar.. Har ett dött liv då jag enbart ser mitt liv från soffan. Men ändå är jag glad och jag orkar ta mig upp på morgonen och sminka ögonen snyggt, pussa min man hejdå och springa till bussen i panik med mackan i handen och juicen i halsen.
Det var allt


och färglös som en tår, blir jag utan dina andetag.

Jag vill kunna uttrycka mina tankar på ett sätt som är begripligt.
Min ilska, min sorg, min lättnad, min lycka. Allt på samma rad.

Jag älskar hösten, när jag sitter inne på köksstolen eller krypit ner i sängen med en kopp rykande te och Kent som sjunger. Då älskar jag hösten. Dom få stunderna som det faktiskt inträffar. De andra timmarna om dygnet när jag trampar runt i mina kängor och paraplyet i högsta hugg, hatar jag det. Mest av allt.
Skulle behöva ljus terapi, redan nu. Låter sorligt apropå att det värsta inte ens börjat än. Men det kanske vänder? Är inte helt på benen och det är något som spökar hos mig... Jag är varken glad eller arg, lycklig eller sorgsen.
Men oavsett har jag världens roligaste och bästa vänner, och en pojkvän som ställer upp även om han skulle vara på andra sidan jordklotet. Och en mamma och mormor som är värt såå mycket. Jag har så mycket att tacka och så mycket som jag aldrig kommer kunna ge igen.
Jag är nog lycklig, innerst inne. Det skulle bara behöva blomma upp en aning...

Varför inte stänga av solen fort? För vi lever inte länge nog för att rätta till allt dom gjort mot dig.

Livet är lite upp och ner nu.

Och jag orkar inte tänka denhär veckan

Han kommer nu

Och allt blev just mycket bättre

Gick genom eld för att hitta någon som dig.

Jag har inte mycket jag vill tillägga.
Mitt liv är en aning kaos just nu och igår vändes världen uppochner, men det kanske är sånt som behövs?
Jag vet ialf en sak säkert, och det är att Erik är och kommer alltid va en så fruktansvärt betydelsefull människa för mig. En månad utan varandra. Jag vet vad jag vill. Och jag vill ha han här föralltid, jag vill åldras och bli gammal med honom. Jag vill ge han allt jag har. Jag älskar han och ser upp till honom. Känslan är obeskrivlig♥

jag har mina ord, som du sa.

Jag vet inte vart jag ska börja. När folk som är ovesäntliga i min världsbild försöker såra mig rubbar det inte en millimeter. Egentligen bryr jag mig inte om de som inte får mig att må bra, och det funkar helt okej för mig. Jag är nog en sån som inte bryr mig ett piss om andra människor, utom de som förtjänar det. Det låter iskallt, ja. Och det är nog sån jag är, folk har gjort mig sån antar jag. Och när man försöker berätta något för någon som står en nära, och den inte lyssnar på vad man har att säga, det är något som gör mig förbannad. Jag hatar nog det mest i hela världen! När människor inte lyssnar på varandra.

Det är söndag kväll och jag har då haft en hård vecka, ved ved ved är det ända som snurrar i mitt huvud och kanske är det tur, annars hade tiden gått åt att sakna sönder E. Så ikväll satt det fint med tacos och tänd kamin, med mamma. Det blir ännu en hård vecka i den helvetes högen men attans va nöjda vi lär bli när det blir färdigt, jao. Sitter och skriver med Erik och dessa 6 kvarstående dagar kommer allt bli jobbiga, nog jobbigast. Eftersom vi vet att det inte är länge kvar. Helt fuckad, helt spänd inför lördag.
Jag har ont i ryggen och skulle behöva en timmes massage eller två. Så åter i soffan ska jag sätta mig, med en stor kopp te. Godkväll på er! :-)

Det va allt / E


i will follow you into the dark

Sitter för tillfället och lyssnar på musik på min pojkväns spotify. Det börjar bli förbannat jobbigt nu. 21 dagar utan honom, 10 kvar. Jag vet inte vad som har fått mig att orka vänta..., längtan tror jag. Och såklart den enorma kärleken jag har till honom :-) I lördags 6/8 hade vi ett halvår, och den fina människa som han är, skickade han ett så vackert brev att kroppen aldrig slutade darra♥

Har haft en ganska effektiv vecka, gjort en massa trädgårdsaker, som att rensa hela grusgången fram till altanen på ogräs och klippt gräset, klyvit lite ved och jaa, plockat och dolat medans mamma hållt sig på jobbet. Det är så skönt att vara i karlan, kunna gå i sina slitna långkallingar i bara strumplisten och uppsatt fett hår utan att bry sig om något, jag gillert. På fredag kommer moster hit för myskvällar och det ska bli såå skönt att träffa henne igen. Vad har jag mer att säga? Att jag är dålig på att blogga? Jag är ledig och därmed från bloggen, eller?
Har endel saker som jag beställt och jag hoppas få det innan E kommer hem. Och jag har ju ialf världens överraskning att visa när han kommer hem, himmel va underbar han är! Men nog om det, nu ska jag sätta på te vatten för att krypa upp i soffan för filmtajm med resterande familj.

Det va allt / E


Idioter gör mig lycklig.

Det är måndag idag, en grå regnig och tråkig måndag. En perfekt dag för mysiga timmar med att göra sushi. Så jag drar med mamma till mataffären för att inhandla grejer till sushin vi ska göra ikväll :-)
Ja, vad jag ska göra tills dit är en gåta, vädret suger och jag är fortfarande lika fattig som i förrgår. Men ikväll ramlar lite pengar in på kortet och då ska jag beställa de saker jag länge tittat på..
Dessutom har jag världens bästa pojkvän! Tänk om alla i världen kunde ha någon som honom.
Ville bara nämna det för alla er som stör sig så jävla hårt :-D

Funderar också på att färga håret nu när jag har lov och inget annat bättre för mig. Hittat en bild sen 08 då jag hade brunt med ljusbruna slingor. Kanske vore något?
 

I vilket fall så ska jag sätta mig i soffan och skratta åt Kuck med mamma nu.
Citerar Alex "Jag ska tatuera ditt namn under foten så jag kan gå och trampa på dig resten av livet"
Det var allt / E

i'm not telling you it is going to be easy, i'm telling you it is going to be worth it.

Det här med att veta att det är 30 dagar kvar innan han är på samma mark som mig gör mig gråtfärdig. Känns som om vi aldrig kommer att komma dit, till den 21 augusti. Det finns mycket som har varit jobbigt men aldrig på det här sättet. Att känna sån längtan, sån frusteration över att inte få höra, känna, lukta på honom. Jag vet inte vart jag ska göra av allt, vart jag ska ta vägen dagar som dessa. Det är så långt kvar, så många dagar, så många timmar. Men en sak är säker, när han kommer hem har vi allt framför oss, och framför allt vårat liv tillsammans. Jag kan inte säga att jag inte saknar dig så min kropp skriker.

Har städat huset, tvättstugan och pannrummet med mamma idag. Är i Karlan för ovanlighetensskull och ska stanna här tillpå onsdag då jag åker med P, J & I till High Chaparall och sen vidare genom Småland till kusinerna. Jag hoppas att dessa fucking jävla veckorna går snabbt. Sen ska jag förhoppningsvis bosätta mig hos Louise i några dagar för tjejkvällar med pinglorna :-) Förhoppningsvis så kommer de sista två veckor efter Småland gå hyfsat fort. Annars så får jag väl göra som björnarna och gå i ide tills dessa 4 veckor har gått.
Fattig som en skosula är jag också, tänk om jag kände någon som Robin Hood.
Nu kom mamma hem med tacos så jag ska föra över lite filmer till USB:t. Så ikväll blir det tacosmys med mamsen :-)

Det var allt / E

det här är värt att dö för, jag tror mitt hjärta blöder.

Imorgon är dagen då jag inte längre kommer se honom, förens 33 dagar senare. Det känns tungt, vet inte riktigt vart jag ska göra av mig. En månad och 2 dagar är en lång tid. Medans han är borta har vi ett halvår, ett halvår och han kommer inte vara där.......
Det känns rätt läskigt att vara så beroende av en annan människa, att inte kunna släppa taget en sekund.
Att inte få ligga mot hans bröst och höra hans hjärtslag, det gör ont i mig.
Jag sitter på hans rum, ser tavlan där vi ser kanske en aning för lyckliga ut, ser på korten, breven som jag en gång försökt att förklara för honom var innebörden med föralltid betyder.
Jag älskar honom och jag älskar att jag är hans, jag älskar att vi ibland småbråkar, för stunden då vi blir sams igen är obeskrivlig. Jag älskar alla timmar, minuter och sekunder jag tillbringar med honom.


allt som är kärlek, är du.

Sommaren är full igång och jag har inte skrivit en rad sen studenten. Min sommar har varit bra, tillbringat den med min bästa. Som dock åker till USA onsdag nästa vecka, i en hel månad och det gör ont i hjärtat att behöva säga det.. Men tusan va jag ska ta igen det med mina små loppor då :-) Saknar er så!

Tänkte att jag inte behövde berätta vad jag gjort hittills för det skulle bli allt för mycket.
Men jag lever ialf för er som vill veta!
Nu ska jag fortsätta med det jag gjorde innan jag satte mig här, och det är minsann och pussa på min allra käraste. (Jaa, jag har blivit en såkallad tjej-toffel. För att det är så jag gillar och ha det)

HEJDÅ :*

Har så mycket att visa, så mycket att ta igen.



kärlek.


sol sommar och bira, livet är bra nu.


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0